Ungefär i samband med att jag fick min HTC Desire Z med Android 2.2 kom Google ut med 2.3:an, Gingerbread kallad. Det störde mig inte desto vidare då eftersom jag tyckte att 2.2:an fungerade alldeles bra och HTC lovade Gingerbread för andra kvartalet 2011. Efter hand har dock allt extra “skräp” som HTC sätter med börjat störa mig alltmer. Lite onödigt är t.ex. att det finns HTC-varianter som skiljer sig mestadels visuellt från Googles standard-applikationer. Vad som stör ännu mera är de extra applikationer som man tvingas dras med i stil med t.ex. Amazon MP3 som inte kan användas i min region (Finland), men ändå inte kan avinstalleras.
Jag har sneglat ett tag på CyanogenMod, men alltid kunnat behärska mig när jag börjat läsa igenom de relativt komplicerade instruktionerna för hur man rootar och installerar på HTC Desire Z. Men i.o.m. att CyanogenMod 7 nyligen kom ut i slutgiltig version blev det allt svårare att motstå. Att en bekant med en ZTE Blade installerade och konstaterade att det inte alls var så svårt fick mig slutligen att ge mig i kast med projektet. Halvvägs igenom började jag tycka att kompisen hade varit lite överslätande och att det trots allt var ganska trådigt och väldigt många steg. Efter att ha kollat in instruktionerna för ZTE Blade insåg jag att min HTC onekligen kräver betydligt mera jobb. Skulle jag köpa en ny Android-telefon idag skulle ett tungt vägande argument vara att den borde gå lätt att roota. (Och på tal om det så verkar HTC ha sett ljuset)
Men efter att ha följt instruktionerna på CyanogenMods webbplats till punkt och pricka och däremellan Googlat och dubbel-Googlat allt som kändes ens det minsta oklart har jag enligt boot-skärmen “uppgraderat” min HTC Desire Z från:
VISION PVT SHIP S-ON
HBOOT-0.85.0010
MICROP-0425
RADIO-26.04.02.17_M2
eMMC-boot
Dec 27 2010,22:19:17
till:
VISION PVT SHIP S-OFF
HBOOT-0.85.0005
MICROP-0425
RADIO-26.03.02.26_M
eMMC-boot
Oct 11 2010,20:10:38
Det mesta är alltså snäppet äldre, men vad som är viktigt och som inte syns är att den bootar CyanogenMod 7.0, dvs. en variant av Gingerbread.
Efter ett par dagar uppgraderade jag radion till 26.08.04.16_M även om det väl strängt taget inte var nödvändigt eller synligt ändrade på något.
Slutsaten efter två dagar av användning:
- Fungerande automatisk justering av ljusstyrkan som kan skräddarsys i minsta detalj
- Påtagligt snabbare användargränssnitt
- ADW Launcher som jag tycker om
- VPN med PPTP fungerar
- Och framför allt inga extra program som inte kan avinstalleras
Vissa av de här förbättringarna är nödvändigtvis inte CyanogenMod:s förtjänst utan kanske fungerar i HTC:s egen kommande Gingerbread.
Jag tog medvetet uppgraderingen som ett tillfälle att göra ordentlig vårstädning och tömde fullständigt telefonen i samband med uppgraderingen. Det här gjorde att förutom gällande de program som sparar sina inställningar i Goolge-profilen så var det en del att ställa in efteråt. Vissa inställningar önskar jag absolut att jag hade sparat undan som t.ex. allt fiffigt automatiserat som jag utförde med Tasker.
Är jag nöjd att jag rootade? Absolut! Skulle jag rekommendera att någon annan gör det? Tveksamt… De något motstridiga slutsatserna beror på att allt visserligen gick helt bra för mig, men med just den här telefonmodellen är det onekligen en hel del steg som kan gå fel.
Ett halvt år senare kunde jag inte vara nöjdare med min CyanogenMod:ade telefon. När jag fick en ZTE Blade som jobb-lur satte jag CyanogenMod även på den för att få båda telefonerna att fungera likadant. Nu väntar jag bara på att Cyanogen-gänget ska få ut version 9, d.v.s. Ice Cream Sandwich-versionen av sin utmärkta Android.
