Jag har sneglat ett tag på CyanogenMod, men alltid kunnat behärska mig när jag börjat läsa igenom de relativt komplicerade instruktionerna för hur man rootar och installerar på HTC Desire Z. Men i.o.m. att CyanogenMod 7 nyligen kom ut i slutgiltig version blev det allt svårare att motstå. Att en bekant med en ZTE Blade installerade och konstaterade att det inte alls var så svårt fick mig slutligen att ge mig i kast med projektet. Halvvägs igenom började jag tycka att kompisen hade varit lite överslätande och att det trots allt var ganska trådigt och väldigt många steg. Efter att ha kollat in instruktionerna för ZTE Blade insåg jag att min HTC onekligen kräver betydligt mera jobb. Skulle jag köpa en ny Android-telefon idag skulle ett tungt vägande argument vara att den borde gå lätt att roota. (Och på tal om det så verkar HTC ha sett ljuset)

Men efter att ha följt instruktionerna på CyanogenMods webbplats till punkt och pricka och däremellan Googlat och dubbel-Googlat allt som kändes ens det minsta oklart har jag enligt boot-skärmen “uppgraderat” min HTC Desire Z från:

VISION PVT SHIP S-ON
HBOOT-0.85.0010
MICROP-0425
RADIO-26.04.02.17_M2
eMMC-boot
Dec 27 2010,22:19:17

till:

VISION PVT SHIP S-OFF
HBOOT-0.85.0005
MICROP-0425
RADIO-26.03.02.26_M
eMMC-boot
Oct 11 2010,20:10:38

Det mesta är alltså snäppet äldre, men vad som är viktigt och som inte syns är att den bootar CyanogenMod 7.0, dvs. en variant av Gingerbread.

Efter ett par dagar uppgraderade jag radion till 26.08.04.16_M även om det väl strängt taget inte var nödvändigt eller synligt ändrade på något.

Slutsaten efter två dagar av användning:

• Fungerande automatisk justering av ljusstyrkan som kan skräddarsys i minsta detalj
• Påtagligt snabbare användargränssnitt
• ADW Launcher som jag tycker om
• VPN med PPTP fungerar
• Och framför allt inga extra program som inte kan avinstalleras

Vissa av de här förbättringarna är nödvändigtvis inte CyanogenMod:s förtjänst utan kanske fungerar i HTC:s egen kommande Gingerbread.

Jag tog medvetet uppgraderingen som ett tillfälle att göra ordentlig vårstädning och tömde fullständigt telefonen i samband med uppgraderingen. Det här gjorde att förutom gällande de program som sparar sina inställningar i Goolge-profilen så var det en del att ställa in efteråt. Vissa inställningar önskar jag absolut att jag hade sparat undan som t.ex. allt fiffigt automatiserat som jag utförde med Tasker.

Är jag nöjd att jag rootade? Absolut! Skulle jag rekommendera att någon annan gör det? Tveksamt… De något motstridiga slutsatserna beror på att allt visserligen gick helt bra för mig, men med just den här telefonmodellen är det onekligen en hel del steg som kan gå fel.

Ett halvt år senare kunde jag inte vara nöjdare med min CyanogenMod:ade telefon. När jag fick en ZTE Blade som jobb-lur satte jag CyanogenMod även på den för att få båda telefonerna att fungera likadant. Nu väntar jag bara på att Cyanogen-gänget ska få ut version 9, d.v.s. Ice Cream Sandwich-versionen av sin utmärkta Android.

En genomgående tråd i alla de här förändringarna är vikten av synkronisering mellan flera olika datorer och även mobila miljöer i.o.m. att jag dagligen använder tre PC:n och mobilt både iDevices och Android.

Firefox Sync -> Xmarks

För att synkronisera bokmärken mellan Firefox på olika datorer använde jag långa tider Xmarks, men efter att de annonserade att de skulle stänga ner tidigare under hösten flyttade jag över till Firefox Sync. Förutom problem med Sync som allt emellanåt slutade fungera eller ville skapa nya nycklar så är problemet med Firefox Sync att det, just det, är begränsat endast till Firefox. Så när Xmarks annonserade att de blivit uppköpta av LastPass (som jag också använder) så registrerade jag snabbt ett nytt Xmarks-konto åt mig och övergav Firefox Sync utan en andra tanke. Vissa typer av bokmärken hade jag inkonsekvent nog dessutom i Google Bookmarks, men även de anförtroddes nu Xmarks. Efter att ha konfigurerat bort all extra “discovery”-funktionalitet och valt att synkronisera endast bokmärken fungerar allt nu precis som jag alltid velat.

Firefox -> Chrome

Jag är (eller “var” egentligen) en fanatisk Firefox-användare. Under åren har Firefox utrustats till max med tillägg och ställts in på alla tänkbara vis. Chrome har jag faktiskt använt, men endast i syfte att ha två sessioner med olika användare (typiskt “vanlig” användare och administratör) öppna till samma webbplats. Med jämna mellanrum när nya Chrome versioner ha annonserats och jag sett marknadsandelen stiga upp mot 10% har jag funderat på att övergå, men det har alltid känts som ett stort jobb och väldigt avlägset. Men helt plötsligt och till min egen förvåning är jag nu Chrome-användare som en följd av Xmarks-bytet ovan som gjorde att jag fick in mina bokmärken i Chrome och ett par timmars installation av (sist och slutligen relativt få) tillägg. Allt är kanske inte trimmat till döds ännu, men redan nu fungerar det lika bra som min tidigare Firefox-miljö och framför allt går allt avsevärt snabbare. På tal om synkronisering förresten så verkar Chrome egen synkronisering fungera utmärkt. Även om jag använder Xmarks för bokmärken så kör jag Chromes inbyggda synkronisering för tillägg och inställningar vilket sparar enormt mycket tid när det gäller att hålla flera datormiljöer så lika som möjligt. Den enda missen, som jag ser det nu, är att jag inte övergick till Chrome avsevärt tidigare.

Windows Live Mesh -> Dropbox

Under de senaste åren har jag hunnit använda mig av åskilliga synkroniseringslösningar för filer. Novell iFolder ersattes av Windows Live Sync som senare blev att heta Live Mesh. Eftersom Live Mesh inte stöder mobila enheter har jag dessutom de senaste månaderna parallellt kört SugarSync för att täcka den biten. Allas favorit Dropbox har också funnits installerad och även för mig fungerat enastående bra. Tyvärr har begränsningen med synkronisering av endast en folder-hierarki som dessutom alltid distribuerats till alla maskiner gjort att Dropbox inte uppfyllt mina behov. Annonseringen i december om stöd för selektiv synkronisering av foldrar ändrade dock en hel del för mig. Och genom att utnyttja tricket med junction points som ger skenet av att synkronisera data även utanför Dropbox-foldern var jag mogen att ta i bruk Dropbox fullt ut och ersätta mitt tidigare överkomplicerade system. Tyvärr innebar det här också att gratis kontots kvot på 2GB snabbt blev för liten, men jag betalar gärna för en bra produkt.

Större ändringar är på gång framöver i.o.m. att vår bords-PC fick flytta till jobbet när vår kontorshörna togs i bruk av babyn. För tillfället bildbehandlar jag över Remote Desktop till PC:n på jobbet och även om det går överraskande bra så är det långt ifrån någon hållbar lösning. En bärbar PC eller iMac (jo, alternativen är bärbar PC eller bords-Mac) kommer sannolikt att ersätta, men eftersom ingen av de rymmer flera hårdskivor borde lagringen och nätet hemma också ses över. Spännade tider…

För Symbian-plattformen existerar det endast ett fåtal egentliga pärlor kompletterat av några hyggliga applikationer. För iPhonen är situationen den rakt motsatta med bokstavligen 100000-tals applikationer för allt tänkbart. Det säger sig självt att långt ifrån alla av dessa är briljanta, men utbudet av riktigt bra applikationer är på en fundamentalt annan nivå.

Det viktiga med mobila applikationer är att de inte existerar i ett vakuum utan behöver fungerande och smidig synkronisering med motsvarande applikationer på en dator eller någonstans i molnet. Att ha någon viss typ av data eller funktion enbart på ett mobil enhet känns för mig inte bara osäkert utan också osmidigt eftersom det utan tvekan finns saker som är enklare ett göra vid ett ordentligt tangentbord, stor skärm och med en skrivare inom räckhåll.

Efter ett halv år med iPhonen gör jag saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra med en telefon eller handdator. Det handlar mycket om att skärmen är tillräckligt stor och handhavandet är tillräckligt smidigt för att utnyttja all den döda tiden i vardagen till att göra nyttiga eller underhållande saker. Som plattform för den här typen av användning tror jag att iPhonen ännu ett bra tag kommer att vara oslagbar även om Android-lägret gjort stora framsteg det senaste året.

Observera att även om jag genomgående använder termen iPhone använder jag egentligen en iPod Touch. “iPhone” får helt enkelt representera namnet på applikationsplattformen. Men det är klart att avsaknaden av telefon, kamera och GPS utan tvekan har påverkat valet av favoriter nedan.

Inbyggda applikationer

Safari

Även om det börjar finnas alternativa webbläsare till iPhonen (t.ex. Opera) har jag aldrig sett någon orsak att se bortom Safari. Debatten om Flash-stöd, specifikt då avsaknaden av sådant, lämnar mig också ganska oberörd.

Music

Jag använder Music ganska mycket men inte alls till det som namnet antyder. Musik lyssnar jag nämligen på nästan uteslutande med Spotify, Music använder jag för ljudböcker och podcasts. Ingendera lyssnade jag egentligen alls på före jag skaffade iPhonen, men tack vare det smidiga handhavandet på iPhonen gör jag det däremot nu allt mer.

Sociala nätverk

Facebook

Facbooks officiella applikation gör ett ganska komplett jobb av att överföra Facebook-upplevelsen till iPhone. Den fungerar utan extra glam, men smidigt och funktionellt.

Twitter for iPhone (tidigare Tweetie)

Bland alla utmärkta applikationer för att kolla Twitter på iPhonen är Tweetie för mig den överlägsna vinnaren. Läsandet och sparandet av längre saker till Read It Later går att utföra med några enstaka gester och programmet understöder flera konton vilket för mig är ett absolut krav. Tweetie hann bli Twitter for iPhone under skrivandet av det här inlägget i.o.m. att Twitter har tagit över utvecklingen av den. Samtidigt blev den gratis vilket jag hoppas att inte innebär att den kommer att fyllas med annonser och annat skräp efter hand.

Twitterrific

Förutom Tweetie använder jag också Twitter-applikationen Twitterrific. Medan Tweetie innehåller Twitter-konton får Twittirrific sköta mina StatusNet-konton. Twitterrific är nämligen en riktigt bra Twitter-klient som också hanterar StatusNet-konton bättre än de flesta riktiga applikationer för den tjänsten. Eftersom StatusNet (tidigare Identi.ca) långt är API-kompatibelt med Twitter går det i praktiken att använda många Twitter-applikationer förutsatt att de tillåter specificerande av en API-url. Även Tweetie går att använda, men råddar till det ifall man har samma användarnamn för olika tjänster vilket jag har och alltså är orsaken till att jag använder en skild app för StatusNet.

Orsaken till att jag alls använder StatusNet är att den alltså är en Twitter-liknande tjänst som går att hosta själv och göra privat för en mindre grupp användare. För tillfället använder vi den i testsyfte för intern kommunikation på jobbet.

BuddyFeed

En gång i tiden var jag en aktiv anhängare av FriendFeed. Sedan tog Facebook över och som de säger “The rest is history…”, men ibland som tidsfördriv vill jag kolla in aktiviteten på FriendFeed och då använder jag i allmänhet BuddyFeed.

Buzzie

Med FriendFeed mer eller mindre dött försöker Google fylla gapet med Buzz. Personligen tycker jag ännu inte att de riktigt lyckas få ihop det på ett sätt som lockar mig, men visst finns där potential. Gällande iPhone-applikationer för Google Buzz väntar jag ännu på den optimala, men Buzzie fyller behovet ganska väl under väntetiden.

my6sense

När jag inte alls hinner följa med Twitter eller Google Reader, men ändå vill ha något slags koll på vad som hänt det senaste dygnen drar jag igång my6sense. Artificiell intelligens eller inte, men oftast lyckas my6sense faktiskt ge mig en ganska bra sammanfattning på vad som händer och är relevant för mig.

Blogga

WordPress for iPhone

Nyttig, men inte oumbärlig. Utmärkt för att kolla kommentarer och godkänna eller förkasta sådana. Några längre inlägg är jag ändå inte bekväm med att skriva på iPhone-skärmen så jag har inget behov av att posta regelrätta blogginlägg den här vägen.

Läsa

Kindle

Ytterligare en användning för iPhonen jag inte hade förutsett. Jag läser nu ofta böcker med Kindle och vad som gör det ännu mera oväntat att jag egentligen inte läste böcker tidigare. Jag ville visserligen göra det, men hade aldrig tid. Kindle löser det problemet fullständigt. Det går att läsa var som helst och hur korta snuttar som helst. På några sekunder är iPhonen ur fickan och Kindle igång precis där jag slutade senast. Synkandet med Kindle på andra plattformer fungerar också väldigt smidigt och jag kan knappt vänta på att iPad:en ska släppas i Europa för att få allt i ett lite större format. Enda nackdelen som jag ser det är att böcker för Kindle konstigt nog inte just alls är billigare än den traditionella pappersversionen.

ComiXology

Bästa sättet att beskriva ComiXology är som Kindle för serier. Samma fördelar, med bonusfördelen att de elektroniska seriemagasinen är avsevärt billigare än pappersversionen. Manövrerandet av de ofta väldigt olinjära seriesidorna är en utmaning för de som preparerar dem för läsning på iPhonen, men oftast fungerar allt överraskande smidigt.

Reeder

Jag är en storkonsument av Google Reader. Jag var därför lite besviken när jag aldrig höll på att hitta den optimala applikationen för läsande av Google Reader på iPhonen. Den senaste versionen av Reeder ändrar dock det totalt. Tillsammans med Tweetie (Twitter for iPhone) tycker jag att Reeder är den av alla iPhone-applikationer som utnyttjar gränssnittet på ett verkligt effektivt och smidigt sätt. I praktiken skummar jag idag oftast Google Reader med just Reeder på iPhonn och sparar de intressanta artiklarna till Read it Later för senare läsning.

Read It Later

Ofta när jag snavar över något intressant på nätet vill eller har jag inte möjlighet att läsa det just då. Många använder Instapaper eller någon speciell etikett i t.ex. delicios för att spara undan sådan artiklar, men jag föredrar Read it Later. Det passar mitt sätt att arbeta alldeles perfekt. Under mera stressade veckor kan jag samla på mig upp mot 300 artiklar att läsa som jag sedan läser igenom när det blir läge för det. Även på iPhonen sparar jag undan en massa att läsas senare och lyckligtvis stöder de flesta applikationer även där Read it Later. Read it Later applikationen för iPhonen behövs alltså inte för att spara artiklar utan för att läsa de artiklar som sparats tidigare. Att alltid ha text-versionerna av de artiklar som sparats i Read it Later med sig i fickan är ett utmärkt sätt att få material läst genom att utnyttja dödtid.

Media

Spotify

Spotify är orsaken till att jag inte alls använder iTouchen som en traditionell iPod. För månadsavgiften på ca 10€ får jag suveränt smidig tillgång till otroliga mängder musik. Hålen i Spotifys utbud kompletterar jag visserligen med mp3:or (från bl.a. eMusic) för hemmabruk, men till iTouchen hittar de sällan.

Flickit Pro

Elegant och snabbt sätt att göra ungefär allt du normalt vill göra på Flickr. Det ultimata tidsfördrivet.

Övrigt

Todo/Notebook

Förutom spel känns det som om kategorin kom-ihåg och anteckna är den kategori som har nästan mest produkter på Apples App Store. Jag har provat ett otal, men kommer alltid tillbaka till Appigos radarpar Todo och Notebook. De synkroniseras båda mot Toodledo.

SplashID

Ända sedan jag började använda Palm Pilot grunkor har jag använd SplashID som allmänt verktyg för att lagra lösenord, licenskoder m.m. på ett säkert sätt. Jag vet inte om SplashID nödvändigtvis är det bästa alternativet idag (KeePass, 1Password), men vanans makt har gjort att jag fortsatt med SplashID. I praktiken fungerar det också riktigt bra; även synkroniseringen med PC-versionen.

Nu är det inte fullt så bra som rubriken låter antyda, dvs. alla som hoppas (och det är ganska många) att Spotify ska ha börjat stöda Squeezeboxen fullt ut på samma sätt som t.ex. iPhonen och nu senast Symbian S60 telefoner riskerar bli besvikna. Men med hjälp av DSBridge kommer man åtminstone en bra bit på väg gällande att få Spotify över till Squeezeboxen. Enbart ljudet dock, du måste fortsättningsvis använda datorn för att välja vad du lyssnar på. Desstuom fungerar DSBridge enbart för Windows, även om det kanske finns motsvarande lösningar i Mac-världen.

Börja med att ladda ner nyaste versionen av DSBridge. Just nu verkar det vara 20090727-bin.zip. Förutom DSBridge behöver du LAME MP3-enkodaren. Jag valde att ladda ner den från codecs.com och åtminstone version 3.98.2 har fungerat bra för mig.

Leta reda på mappen där Spotify finns installerad. I de flesta fall C:\Program Files\Spotify. I den här mappen placerar du filerna dsbridge.ini och dsound.dllfrån DSBridge-arkivet och filen lame_enc.dll från LAME-arkivet.

Nu är du färdig med inställningarna på Windows-datorn där Spotify körs. Det återstår ännu att definiera en favorit på Squeezeboxen för att få det här att fungera smidigt. Surfa till webbgränssnittet för Squeezebox Server, välj Favorites, Edit, New Favorite och definiera en favorit med namnet Spotify med urlen till port 8124 på den maskin där Spotify/DSBridge kör t.ex. http://localhost:8124/ ifall Spotify och Squeezebox Server kör på samma maskin.

Nu är du färdig med förberedelserna och äntligen klar att använda vad du ovan åstadkommit. Starta bara Spotify på vanligt vis. I nedre högra kanten av skärmen borde du förutom Spotify-ikonen ha ytterligare en blå rund ikon. Välj sedan Favoriten du definierade ovan på Squeezeboxen. Om allt går bra borde den runda ikonen på PC:n ändra färg till grönt och Squeezeboxen spela vad du än spelar i Spotify.

Huvudsakligen använder jag ett GMail-konto för normal e-post men anger ett Hotmail-konto som adress vid registreringar på lite mindre seriösa ställen. Förutom de här har jag dessutom bl.a. Yahoo- och AOL-adresser som jag fram till alldeles nyligen kollade sporadiskt någon gång i månaden.

För ett par veckor sedan tröttnade jag på det här och beslöt att koncentrera allt till GMail genom att använda GMails POP-funktionaliteten för att hämta e-post från de andra kontona. Google har verkligen tänkt igenom funktionen genom att t.ex. göra det möjligt att sätta olika etiketter på e-post som hämtats från de olika kontona. Att det dessutom går att välja bland de olika identiteterna vid sändandet av e-post gör integreringen ännu mera heltäckande. Allt låter bra i teorin och fungerar precis lika smidigt i praktiken.

Även om jag trivs väldigt bra med att ha e-posten på GMail och dra nytta av t.ex. Googles träffsäkra spam-filtrering använder jag numera dock alltmer sällan GMails webbgränssnitt för att läsa e-post. Den funktionen får istället Postbox (Windows) och ProfiMail (Symbian S60) sköta – två av mina absoluta favoriter för ändamålet.

Förutom programmen listade nedan använder jag också aktivt vissa Google program (Google Maps t.ex.) och naturligtvis många av de som Nokia utrustat telefonen med (Maps igen…; Nokia Maps).

ProfiMail

Telefonen kommer visserligen med en inbyggd e-post, men den andra generationen av Nokia Messaging var ännu ganska omogen när jag fick telefonen i våras. Allmänna e-post-konton (GMail, …) stöddes visserligen väldigt smidigt, men det var i det närmaste omöjligt att addera företagstjänster som inte var Exchange-baserade. Efter några uppgraderingar fungerar Nokia Messaging nu avsevärt bättre har jag förstått, men för mig är det för sent; jag är redan förlorad för Nokia.

När jag stred som mest med den alltför “fiffiga” Nokia Messaging rekommenderade nämligen en kollega ProfiMail och sedan dess har jag varit såld. Utseendet är kanske inte det mest eleganta, men till skillnad från Messaging som mest känns som att läsa e-posten som glorifierade SMS så känns ProfiMail som ett fullfjättrat e-post-program där det mesta går att göra. Med multipla IMAP-konton från jobbet och GMail som alla stöder IMAP IDLE-funktionalitet finns e-posten alltid i realtid med i fickan.

Gravity

En bra Twitter-klient stod högt på önskelistan i ett tidigt skede. Det finns många att välja på, men Gravity står klart över de andra som det mest kompletta alternativet med en effektivt och snyggt presentation.

Förutom Twitter stöder Gravity även Identi.ca och Facebook. Twitter-funktionaliteten är dock den mest kompletta och som flitig Identi.ca-användare skulle jag desperat vilja se användarprofiler implementerade även för den tjänsten.

Slick

Även om många multiklienter som t.ex. Fring innehåller stöd för de vanligaste instant messaging tjänsterna har jag valt att använda ett skilt program för att slippa alla extra funktioner jag ändå inte använder. Slick är ett program som stöder GTalk, Jabber, Yahoo, MSN och AIM/ICQ och gör det effektivt och bra. Programmet utvecklas av Lonely Cat Games som även gör ProfiMail och med det delar Slick konceptet att funktion går före form. Programmet är under utveckling och är åtminstone än så länge gratis att använda.

Nokia Sports Tracker

Om du motionerar eller (som i mitt fall) funderar på att börja och behöver en liten extra sporre är Nokia Sports Tracker ett intressant program. Sports Tracker gör det väldigt lätt att få en träningsdagbok för mitt gående/springande och cyklande. Programmet ger tillsammans med GPS och rörelsesensor ändlösa mängder med statistik som dessutom kan laddas upp till nätet för en mera grafisk presentation av ansträngningarna.

Putty

Inget för gemene man, men väldigt viktigt i mitt jobb för att få SSH-kontakt med någon server eller nätkomponent. Skärmen och tangentbordet begränsar längre användning, men för några akuta nödkommandon är Putty en livräddare.

Googles planerade datacenter i Ensos gamla fabrik i Summa kan alltså komma att vara uppbyggd ungefär enligt modellen som beskrivs här:

• Rough Type Nicholas Carr’s Blog Google lifts its skirts
• Google uncloaks once-secret server  Business Tech – CNET News
• Official Google Blog Designing lean, green, energy-saving machines

URL-förkortare finns det 13 på dussinet och basfunktionen är så pass simpel att alla gör den biten bra och försöker dessutom få in lite mervärde i funktionen för att skilja sig från konkurrenterna. Men vilken ska du då använda? Själv använder jag i allmänhet bit.ly ifall det är ett alternativ, men strunta i det och läs istället t.ex. search engine lands eller Honkiats jämförelser av tjänster.

Nyligen tog jag och samlade ihop och sorterad upp allt under en egen “My” hierarki under mitt användarkonto på Windows. Jag föredrar en egen hierarki framom Windows “My Documents” (eller motsvarande) eftersom dit även placeras annat som jag inte har någon kontroll över. Under min egen My-hierarki har jag däremot endast dokument, bilder m.m. som jag uttryckligen skapat själv.

Det var första steget, men sen återstod problemet med att få med mig My-hierarkin till alla maskiner jag använder. Någon form av automatisk filsynkronisering behövdes alltså och uttryckligen då inte något i stil med SyncToy som måste köras manuellt utan någon lösning som skulle sköta sig mer eller mindre automatiskt. Som tur är finns det många riktigt bra lösningar att välja mellan. Ja det finns nästan *för* många upptäckte jag snabbt, men jag provade mig ändå igenom ganska många innan fastnade för min valda lösning.

Gemensamt för alla lösningar är att de på sätt eller annat upptäcker när filer ändras och uppdaterar dem på alla andra maskiner. Ofta fungerar det så att filerna lagras på en server ditt uppdateringarna sänds och därifrån sedan uppdateringen av andra maskiner sker. I praktiken skötte alla testade program synkroniseringen bra i min användning. Gällande hur bra de klarar av samtidiga konfliktande uppdateringar eller låsta filer lämnar jag osagt. Likaså understöder de flesta applikationer möjligheter att dela filer med andra, men inte heller det intresserade mig i det här sammanhanget.

Microsoft Windows Live Sync

Windows Live Sync är egentligen det nya namnet på FolderShare som Microsoft köpte för flera år sedan. Live Sync lagrar intressant nog inte själva datat på någon central server hos Microsoft. Endast informationen om vilka datorer och mappar som deltar i synkroniserandet lagras centralt. I övrigt bygger tekniken på att datorerna synkroniserar automatiskt med varandra när minst två parter i synkroniseringsförhållandet är online samtidigt. För att Live Sync ska fungera bra krävs det nästan alltså att du har någon dator som är påslagen mer eller mindre hela tiden och fungerar som server. Allt data är då åtminstone up-to-date på en maskin därifrån de andra kan uppdatera sig när de har behov.

Fördelen med Live Sync jämfört med alla andra tekniker i den här jämförelsen är att programmet är gratis och eftersom det inte heller finns några kostnader för datalagring eftersom allt sker lokalt på dina egna maskiner så förblir lösningen gratis även för stora datamängder. Något som för de andra produkterna i den här jämförelsen redan börjar kosta konkreta summor. En begränsning på totalt 20 olika mappar med högst 20000 filer per mapp finns visserligen. För synkronisering av oändliga mängder filer t.ex. digifoton lämpar sig alltså inte programmet.

En annan fördel med Live Sync:s avsaknad av central server är att programmet utnyttjar ett intelligent sätt att hämta ner datat från den maskin därifrån det kommer snabbast. När jag t.ex. med de andra produkterna vill få en mediafil över från bordsdatorn hemma till den bärbara i soffan så hamnar jag att vänta på att filen först laddas upp från bordsdatorn till någon server och först därefter påbörja nerladdningen till den bärbara datorn. Det här kan ta hyggligt länge för stora filer över normala bredbandsförbindelser. Live Sync å andra sidan upptäcker att filen finns på bordsdatorn och hämtar ner den direkt därifrån vilket går avsevärt snabbare.

En annan bra tanke är att mappar kan vara definierade att antingen synkronisera datat automatiskt (det normala) eller manuellt. Manuellt är praktiskt t.ex. för stora datamängder som man inte vill att automatiskt ska ta plats på alla datorer inblandade i samarbetet. Alla filer är ändå synliga och första gången man försöker öppna en fil laddas den ner automatiskt.

På det hela taget är Live Sync en väldigt slipad produkt som gör lite väsen av sig, men som sköter jobbet elegant och snabbt. Dessutom har man alltid tillgång till omfattande statusinformation om vad som görs och som har gjorts.

SugarSync

SugarSync gör basjobbet lika bra som övriga produkter här. Mervärdet kommer i form av ett väldigt välfungerande webbgränssnitt som innehåller funktioner för att smidigt göra det mesta med filerna och bland annat klimpar ihop bildfiler till webb-album. Dessutom finns goda möjligheter för mobil åtkomst.

Syncplicity

Likt SugarSync har även Synclicity ett väldigt fungerande webbgränssnitt. Ytterligare med det tillägget att det går att använda andra webbtillämpningar (Google Docs, Zoho, m.fl.) för att editera filerna online.

Dropbox

Dropbox understöder tillsvidare synkronisering av endast en mapp, men gör det snabbt och med ett snyggt webbgränssnitt. Jag har själv använt det långa tider och har bara gott att säga om produkten.

ZumoDrive

ZumoDrive är ytterligare en produkt för synkronisering av filer, den här gången med lite avvikande finesser. I praktiken fungerar ZumoDrive mest som en nätskiva. Alla filer verkar alltid vara online, men först när någon används laddas den ner i bakgrunden. Det här fungerar väldigt smidigt så att när t.ex. en mp3-fil börjar spelas så påbörjas spelandet genast medan filen laddas ner färdigt i bakgrunden. Det här fungerar oberoende av vilken applikation som används för att öppna filen. Filer eller mappar kan också explicit laddas ner så att man kan garantera att ha tillgång till dem även när nätkontakt saknas. Elegant!

iFolder

iFolder är numera en komponent i Novell Open Enterprise Server, men existerar även i en skild open source version. Open source versionen av iFolder är en av mina gamla favoriter som jag använde mycket för ett par år sedan, men slutade utnyttja efter att utvecklingen av produkten verkade ha blivit satt i malpåse. Medan jag höll på med den här jämförelsen har dock iFolder väldigt lägligt åter väckts ur sitt ide och allt ser igen ganska lovande ut. Tillsvidare har server-programvaran ganska specifika krav på versioner hos operativsystem och bibliotek, men efter att ha installerat och kört iFolder några dagar kan jag intyga att det fungerar alldeles utmärkt.

iFolder gör det alltså möjligt att sätta upp en egen server för att synkronisera dina filer i samma anda som de övriga produkterna i den här jämförelsen. På serversidan är funktionen direkt avancerad med load-balancing, slave-servrar m.m. På klientsidan finns numera stöd för både Windows, OS X och Linux och dessutom existerar en visserligen ganska primitiv, men ändå, webbåtkomst till filerna.

Jag, hoppas verkligen att Novell fortsätter att satsa på utvecklingen av den här produkten. Med lite smidigare webbgränssnitt, filversioner och ännu noggrannare kontroll av synkroniseringen av specifika filer skulle det här vara en inte enbart bra utan sensationellt enastående produkt.

Jungle Disk

Jungle Disk faller egentligen ur ramen för den här jämförelsen. Den gör inte alls synkronisering utan fungerar istället som en skiva i nätet. Fördelen är att filerna inte tar någon plats alls på den lokala datorns skiva, medan den största och fatala nackdelen är att filerna inte naturligtvis alls är åtkomliga när nätkontakt saknas. Annars är Jungle Disk en stabil produkt som jag använt och gärna rekommenderar för den som nästan alltid har tillgång till hyggligt snabbt nät.

Om jag får drömma…

Om jag får önska mig den ultimata produkten så skulle den vara en kombination av produkterna ovan kryddat med ytterligare några funktioner.

• Självhostat som iFolder. Jag älskar cloud-lösningar, men de får gärna vara i mitt eget moln så att jag har kontroll över integritet, säkerhetskopierande m.m.
• Klienten på bordsdatorn borde vara som en kombination av Live Sync och Syncplicity. Lätt att använda och med bra kontroll över vad som pågår.
• Webbgränssnitt med funktionen från Syncplicity och SugarSync kombinerat med stilen hos Dropbox.
• Mobilåtkomst á la SugarSync.
• Filversioner som t.ex. SugarSync, Syncplicity och Dropbox.
• Möjlighet att på fil- och mappnivå kontrollera exakt hur synkroniseringen görs med bl.a. ZumoDrives fiffiga streamande av filer.
• Och avslutningsvis: Box.net:s möjlighet att direkt i webbgränssnittet modifiera filer genom en hel uppsjö av andra webbtjänster.

Om någon produkt i framtiden uppfyller alla andra önskemål kan jag t.o.m. tänka mig att ge avkall på behovet att hosta själv och betala för mig.

Och vinnaren är?

Säg det  — det finns egentligen ingen klar vinnare. Alla produkter är bra och går att utnyttja, men ingen uppfyller ensam alla mina krav. Jag behöver absolut möjlighet att synkronisera flera mappar vilket lämnar bort t.ex. Dropbox och ZumoDrive. Helst vill jag inte heller betala, inte ens för större mängder data, vilket ytterligare utesluter Syncplicity och SugarSync. Efter den utrensningen återstår Live Sync och iFolder. Lyckligtvis är de inga dåliga alternativ utan båda är utmärkta för ändamålet. Tillsvidare kommer jag att fortsätta att mestadels använda mig av Live Sync, men efter begynnande testande med iFolder är tanken nu klart att gå in för det på lite sikt.

Alla produkter existerar i någon form av prov- eller annars begränsad version. Eftersom de olika gratisalternativen inte räcker till för mina behov har jag inte bemödat mig om att beskriva de olika begränsningarna för gratisanvändning ovan, men har du små behov kan det alltså bra hända att flera av produkterna beskrivna här kan användas helt utan kostnad. I vart fall lämpar sig gratisanvändningen utmärkt för att testa och se om en viss produkt passar just din användning.

Tankar, åsikter, andra produkter jag borde testa?

Efter ett år och ett par tusen sådana meddelanden av vilka inget har varit tecken på någon verklig säkerhetsrisk ville jag verkligen bli av med den här, i mitt tycke, väldigt obekväma kontrollen. Det finns många sätt att avaktivera UAC, men jag valde att köra msconfig och under Tools-fliken välja “Disable UAC” varefter Windows ville starta om.

Efter omstarten när jag loggade på upptäckte jag visserligen att jag kunde sortera om i Start-menyn utan irriterande gnäll (skönt!), men istället börjar Windows Security Center klaga på att UAC är avaktiverat vid varje start och genom att visa röd sköld i meddelandearean nere till höger av skärmen. Konstigt nog finns det inget motsvarande sätt som gällande t.ex. antivirus att meddela att Security Center ska sluta bry sig, men säg det som inte går att åtgärda med Regedit och lite Googlande. För att slippa varningen från Security Center gäller det tydligen att med Regedit addera ett DWORD32 till HKeyLocalMachine –> Software –> Microsoft -> SecurityCenter. Ge det namnet UACDisableNotify och ge det värdet 1.

Heureka! Ett steg tillbaka mot XP vilket i det här fallet får ses som ett framsteg.